Det känns tungt idag. Först allt som inte fungerar med det nya dagiset, skolan, mina stressrelaterade sjukdomar som ploppar upp hela tiden mm. i morse fick jag återigen lämna en gallskrikande oliver. Det som också känns tungt idag är att idag ska barnen börja pendla till deras pappa. Det känns inget bra att inte kunna göra något i galenskaperna! Han tycker på fullaste allvar att det är okej att barnen ikväll ska åka hela vägen hem till honom vilket gör att dom inte kan vara framme före 17.45 och sedan göra om hela proceduren igen i morgon på morgonen och sedan även på eftermiddagen vilket imorgon innebär en restid på ca 3 timmar för barnen. När jag försökte övertala honom till att det kanske är bättre om han hämtar barnen på fredagar istället (eller egentligen flyttar, för i min värld kan jag inte ens förstå hur man ens kan komma på idéen att ens titta på ett boende på andra sidan stan) så fick jag bara till svar att han skulle missa tid med barnen så det skulle inte komma på fråga att han skulle hämta dom på fredagen istället.
Jag förstår inte det här, jag förstår inte hur vi kunde hamna i den här situationen. Fick ett sms igår från honom där han förklarar att han ska testa att åka kommunalt och sedan ska han göra en utvärdering… Detta tjat om alla utvärderingar. Jag kunde göra en utvärdering redan i höstas när jag fick veta att han köpt det boendet!!
Och på lördag ska bellabus på ett kalas hos en tjej i klassen så då blir det resor på lördag igen..
I söndags berättade Isabella att hon önskar att hon inte fanns. Hon berättade också att hon tycker att det är jobbigt att åka mellan mamma och pappa. Det skar i mig och jag grät hela kvällen och gråter varje gång jag tänker på det förstnämnda.
Hon sa det inte på ett argt sätt som man bara kan haspla ur sig. Känns tungt!

älskade ungar<3