Nu är barnen lämnade vid tåget till G. Tänk att det har gått 1,5 år och det känns ändå lika jobbigt att se dom gå. Även fast jag har hela helgen fylld med skoj och jag behöver andas så känns det alltid jobbigt. En liten orosklump i magen och en enorm saknad.
Snart är det måndag igen.. 😉