I morse tog jag en morgonpromenad efter lämningar, i väntan på Isabellas tid hos skolsköterskan för hälsokontroll. Promenaden var behövlig, lämningen av Oliver var, som alltid numera, hemsk! Han skrek i panik när jag gick, usch det skär verkligen i en. När jag sedan kom tillbaka till skolan för att gå med Isabella till skolsköterskan gick hon ensam med fröken ute på rasten. Det gör också ont i mammahjärtat.
Hälsokontrollen gick i alla fall bra, hon gjorde ju en i höstas på förra skolan men det är ju alltid bra med kontroller 🙂